Tillbaka

För 9 månader sedan låg mitt BMI på dryga 38 (=fetma/svår övervikt) 
– kroppen värkte och orken var på botten. 
Med lindrig artros i båda knäna och en rejäl övervikt var även vardagliga fysiska ansträngningar ren smärta, jag undvek t.ex. att leta efter barnens leksaker under möbler och att gå upp för trappan till vinden sparade jag till läggdags då varje trappsteg kunde kännas som ett knivhugg i knäna. 
Jag visste att jag borde ta tag i det och försökte ändra på mina vanor på egen hand men motivationen fanns inte där, jag var för bekväm i min kropp och för van med spegelbilden för att förstå sanningen. 
Jag hade tidigare, innan barnen, använt Cambridge programmet och visste att det är något som fungerar för mig så det fick vara min livlina. Nu behövdes bara lite mer motivation för att orka ta steget och inleda viktresan.
Plötsligt befann jag mig där på Cambridge fina utrymmen i Jakobstad och bokade tid till coachning. Wow! Och så var vi igång.

Idag är jag otroligt lycklig över att jag äntligen tog steget. Jag uppnådde något som jag trodde att bara var möjligt för andra. -48kg och en helt ny kropp som jag ännu har svårt att känna igen, nu ser faktiskt också jag ut sådär som jag alltid tänkt att bara andra kan se ut. Knävärken är så gott som borta och jag kan till och med löpträna utan fysisk smärta idag.
Jag är så tacksam för denna resa och allt stöd från min coach och andras uppmuntrande heja-rop. 
Och det fina med min viktresa är att jag även kan inspirera andra till hälsosammare livsförändringar, det känns värdefullt.

Tillbaka